linneammaria

jag kan inte leva med att inte se dig
jag kan inte andas när jag vet att inte du gör det
jag saknar dig. så jävla mycket, snälla kom tillbaka.


just nu är det 4 månader och 13 dagar sen du dog,
alltså 4 månader och 20 dagar sen allting hände
jag kan inte sluta att tänka på dig,
kan inte sluta att sörja över dig.
och kommer absolut ALDRIG att glömma dig.
jag saknar dig mer och mer för varje dag som går
och såfort jag tänker på dig så tänker jag i 1 sekund
på att du lever, innan jag kommer på att du faktiskt inte gör det
jag kan inte ljuga, och tro att du lever. jag måste bara acceptera det
och gå vidare, men du kommer alltid finnas där inne,
som ett litet sår som bara blir större och störe
jag kan knappt leva med tanken på att inte se ditt leende något mer,
att inte kunna se dig skratta, och bara prata med dig
dagarna ut.. som vi gjorde förut, om du kommer ihåg det?
jag saknar dom tiderna, dom tiderna som jag kunde skicka ett sms till
dig, och du ringde vad det än var, alla gånger du hämtat mig när
jag inte kommit hem på nått sätt, och alla gånger vi
har suttit där i din bil, och bara skrattat.
pratat om allt mellan himmel och jord,
dom där gångerna vi bara har träffats i 5 minuter har gjort mig glad.
bara att ha sett dig åka förbi i din bil har gjort mig glad.

jag mår dåligt över att tänka på att det verkligen var din tur,
att just det där skulle hända dig.
du hade precis börjat livet. fan du tog studenten 2 dagar före!
jag hade älskat att se dig få ett jobb, skaffa dig en fru barn och en villa
bara jag hade fått sett dig hade fått mig att må så mycket bättre
bara att sitta uppe hela natten och skriva med dig när jag mår dåligt.
du var min bästa killkompis, min älskling.
en av dom personerna som betydde mest för mig.
jag vet inte om det är fel av mig att skriva allt det här,
och jag skiter i det. jag saknar dig älskling. det vet du
jag vet att du väntar på mig där uppe, när jag än kommer.

och jag längtar, jag längtar så mycket
över att få träffa dig igen.

älskade du.
vila i frid !